Meny
Kundvagn

Skåne Rundt 2017

(Mikael Fritz)

Efter att ha haft för avsikt att åka på denna klassiskatillställning i flera år blev det i år äntligen av. Förhoppningen var att alla tre bröderna i familjen skulle kunna medverka men vi fick nöja oss med två av tre detta år.

Med oss på släpet från Gotland hade vi en Indian Scout 600 cc från 1928 samt en Harley Davidson DL 750 cc från 1930. Strul med både växellåda på Indian och med laddningen på HD’n hade medfört att det skruvats in i det sista men det var ändå med viss trygghet som vi kände att vi förhoppningsvis skulle taoss runt hela sträckan.

Skåne Rundt är på ungefär 500 km och går över två dagar varje år i slutet av augusti. Ena dagen går turen i över norra Skåne och andra över södra. Vilket varav man kör varierar år från år. I år var det dock södra delarna under lördagen och således norra Skåne under söndagen.

Rutten är lagd på mestadels mindre asfalterade vägar med endast ett fåtal mil totalt på större 90-vägar. Några mil gickockså på grusväg. På det stora hela var det dock fantastiskt fina, kurviga vägar man fick åka på vilket i kombinationmed det underbara böljande landskapet skapade en härlig körupplevelse.

Navigeringen under rallyt görs med hjälp av en roadmap som skickas ut i god tid innan rallyt hålls. Modernahjälpmedel som GPS eller telefoner är inte tillåtna. Vi införskaffade en roadmap-hållare (eller roll chart holder som de också kallas för) där man på ett enkelt sätt rullar fram kartan efter hand man kör. Dessa finns i olika utföranden och storlekar men vi valde en liten smidig variant från Moose Racing som inte skulle störa allt för mycket när den monterats på motorcykeln. Det var en del klipp och klistra för att få kartan i rull-format men väl på plats kändes det hela stabilt.

Lördagen

Starten gick klockan 8 från Örenäs slott och går i åldersordning på motorcyklarna där äldst startar först. Innan start skall alla cyklar ställas i startordning uppe vid slottet och det blev lite kort om tid för oss att hinna med både frukost, lite tankning, provstart, uppställning, fotografering av andra deltagare och slutligen den egna starten. Till slut rulladevidock ut från slottsallén tillsammans.

Det är värt att tänka på att om man vill åka tillsammans med någon så får äldre cyklar vänta in yngre efter start då startordningen är fast (äldst till yngst). Om det är stor åldersskillnad mellan cyklarna kan man därför få vänta ett bra tag på varandra.

Vädret var soligt under hela dagen och båda cyklarna gick fint. Navigeringen gick mestadels bra även om det visade sig att det var ett par fel på kartan som gjorde att det blev en hel del förvirringen och extra tid för att hitta rätt. Fika på för- och eftermiddag samt lunch gjorde också att det blev lagom långa sträckor att köra. Det var också gott om tankmöjligheter så det finns egentligen ingen anledning att ha med sig extra bränsle på cyklarna (om man nu intharväldigt liten tank).

Kring klockan 18 rullade vi slutligen in på Seaside Hotell i Åhus. Cyklarna ställdes där upp kring hotellets pool och det serverades sedan en middag.

Både cyklarna hade klarat det så här långt vilket kändes bra. Vi hade dock märkt av att Indian gått lite ansträngt de sista milen. Vi hoppades dock att den skulle återhämta sig efter en natts vila.

Söndagen

Återigen gick starten klockan 8. Denna dag var det dock start på tid med kall motor. 30 sekunder är inte speciellt lång tid för att kallstarta dessa äldre maskiner. En natt ute under bar himmel och i regn gjorde inte heller uppgiften lättare. Det måste dock erkännas att det för de flesta deltagare gick utan problem och röken låg snart tjock över Åhus strand.

När det var dags för Indian var det dock inte lika tursamt. Den small oroväckande och ville inte starta inom den angivna tiden. HD’n startade med bara några sekunder till godo.

Efter ett tändstiftbyte på Indian kunde vi dock ge oss av, om än med en känsla av att allt inte stod rätt till medvårScout.


Mycket riktigt gick det inte många kilometer innan vi upptäckte att det trängde upp olja någonstans vid motorn. Efter ett otal stopp och försök att lokalisera och förstå hur och varför oljan trängde fram fick vi slutligen inse att det inte skulle gå att slutföra loppet med vår Indian. Den hade då tappat all kraft och ville slutligen inte ens starta. Det kändes misstänk som att det var något med tändningen som havererat. Motvilligt fick vi ringa på följebilen med släp för attbegära bärgning.

Hållare och roadmap flyttades nu över till HD’n och jag fick ensam fortsätta. Alla tidigare stopp under förmiddagen för att försöka lokalisera felet på Indian hade gjort att jag nu var en av de sista ekipagen och himlen började dessutom blioroväckande mörk.

Bara ett par mil efter jag fortsatt ensam började himlen lysas upp av blixtar och ljudet från motorn överröstades snart av närliggande åskknallar när färden tog mig rakt in i åskovädret. Spöregnet kom några minuter senare, lagom till att jag fått på mig regnbyxorna. Tursamt nog medförde regnet att laddningen började funka igen från att under uppehåll varit minst sagt bristfällig. Detta gjorde att jag kunde sätta på lyset vilket kändes skönt när man körde ensam i spöregn. Mindre tursamt var att regnet påvisade en fatal brist i vår inköpta vägkartshållare från Moose, den var inte vattentät. Vatten och papper på rulle visade sig snart vara en dålig kombination och snart stod jag i ösande regn under ett träd utan möjlighet att navigera mig vidare.

Jag visste dock att en följebil låg ett par minuter efter mig och när de kom körandes kunde jag vinka in dem till mitt tillfälliga (om än läckande) skydd under trädet. De körde före till nästa kontroll som visade sig ligga precis runt hörnet. Kontrollen visade sig ha två till eftersläntrare som hade sin roadmap intakt och tillsammans kunde vi fortsätta i ett avtagande regn.

Återstoden av söndagen gick i växlande solsken och regn och vi var slutligen två cyklar som kämpade oss i stadig takt mot målet. Ett kabelbrott på vid batteriet på HD’n hade försinkat oss ytterligare och när vi slutligen körde genom Glumslöv ner mot Örenäs mötte vi flera av deltagarna som varit med på prisutdelningen och var på väg hem. Klockan hade börjat närma sig 18 och när vi såg målgången höll man på att ta ner banderollen. Det blev på så vis ett någotavslaget slut på en händelserik dag.

Samtidigt hade man lärt känna nya människor och fått en körupplevelse i både sol och åskoväder som på många sätt gjorde söndagen mer minnesvärd.

Vi planerar för ett återbesök nästa år och hoppas då på ytterligare äventyr och oväntade händelser.

Indian Scout 1928 and Harley Davidson DL 1930 motorcycles


← Äldre inlägg Nyare inlägg →


Comments

Lämna en kommentar